Jag tycker att det är märkligt

att alliansens sjukförsäkringspolitik bara går obemärkt förbi. Eller att människor faktiskt går med på detta. Hur kan man tycka att det är ok att människor i långt framskriden cancer ska arbeta helst heltid? Läser Lisa Magnussons krönika och bara känner att jag vill ligga ner på golvet och skrika som en 2åring.

Kolla här:

"Murat har förbrukat sina dagar med förlängd sjukpenning. Han har genomgått flera operationer i halsen och vårdas nu hemma genom sjukhusansluten hemsjukvård. Han kan inte svälja än utan all näring går via en sond direkt till magen. En sjuksköterska måste vidga matstrupen två gånger per dag. Vårdinsatsen tar cirka 30 minuter per tillfälle, morgon och kväll. Om det inte tillstöter ytterligare komplikationer beräknas att Murat ska kunna börja svälja igen om 3–6 månader. Murat får inte sjukvård under större delen av dagen och han bedöms inte bli försämrad i sin sjukdom om han deltar i en individuellt anpassad arbetslivsintroduktion. Murat har därför inte rätt till förlängd sjukpenning." (moderaternas egen text)

 

Han har INTE rätt till sjukpenning. INTE.

 

Var tog medmänskligheten vägen? Var tog solidariteten vägen? Vi måste ta hand om alla människor som behöver det. Jag skulle gladeligen betala ur egen ficka om jag tjänade mer än jag gör idag (utöver skatten alltså).

 

Alliansen påstod i debatten igår att genom skattesänkningar har den genomsnittliga sjuksköterskan fått 1700kr mer i månaden. Nu är jag inte sjuksköterska utan undersköterska och tjänar kanske en 500kr mindre än en ssk, jag har då inte märkt någon större förändring. Jag har dock märkt en annan förändring, nämligen en till det sämre (mindre personal på arbetet, hot om uppsägninger, folk har fått gå ned i tid osv osv mitt jobb hänger på en jävligt lös tråd kan jag säga). Men alla försämringar som skett under alliansens mandatperiod vill de inte kännas vid. De har minsann inte gjort något som kan vara fel eller som kan vara en försämring. De har inte, det är finanskrisen. Sandlåderetorik alltså. Den de beskyller oppositionen för att anända sig av.

 

Även jag vill och tycker att människor ska jobba när de kan. Jag tycker att man ska undvika bidrag i det längsta. Blir man tvungen att ta emot socialbidrag ska det vara en temporär lösning. Blir man arbetslös ska man på alla tänkbara vis försöka få ett nytt jobb. Så långt allt väl. Blir man däremot sjuk i cancer eller om man drabbas av någon annan sjukdom så ska man inte tvingas arbeta om man inte ens klarar av att äta själv!

 

Moderaternas uppfattning av vad det är som är krävande eller omfattande vård är hur lång tid det tar att utföra insatserna enligt Lisa Magnussons körnika. Om det vore så, att man räknades som icke sjuk resten av tiden efter att man fått cellgifter i ca 1-2 timmar, att man då räknas som arbetsför, då är det inte många som kan anses vara sjuka. Inte ens om man ligger på sin dödsbädd kan man anses vara sjuk, det tar inga tider att ge lite morfin och att byta en blöja nämligen. Resten av tiden kan han/hon arbeta. Ta ett tag med spaden innan du själv ska begravas i gropen liksom. HUGG I NU DÅ!

 

Jag kan inte låtabli att se arbetsläger framför mig när jag tänker på det här. Typ koncentrationslägrena under WW2. Det tillsammans med Maud Olofssons överlägsna flin får mig att sakta men säkert vilja lägga mig under en stor filt, knipa ögonen och be om att mardrömmen ska ta slut, att morgonen snart ska komma och Mona snällt ska knacka mig på axeln och säga "Det var bara en mardröm, jag är här nu!"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
RSS 2.0