Jenny

ens husband säger:

- Men Jenny, ska du verkligen gå ut sådär?

Imorgon börjar så en ny termin och jag har spenderat dagen med att läsa in mig lite inför morgondagens föreläsning. Spännande men svårt. Det ska skrivas c-uppsats snart. Snart! Jag tror uppsatsintrot är runt vecka 10 och sen är vi igång.

Jag har funderat en hel del på ämnen inför c-uppsatsen. Denna gång tänker jag att jag kanske bör ta ett mer traditionellt statsvetenskapligt ämne? Jag känner att jag gärna skulle skriva något under ämnet Genus men jag kan inte riktigt komma på vad. Samtidigt är jag en jäkel på upphandlingar inom äldreomsorgen, kanske det vore något? Jag skulle vilja ha ringat in något innan det kör igång för sedan blir man så stressad av allt annat runt omkring så då brukar det vara svårare att komma på ett bra uppsatsämne. Hur som helst, jag har lite tid kvar, jag får fundera vidare.

Varning! Det som kommer att skrivas här nedan är av småaktig, utseendefixerad och åldersnojig karaktär, den som stör sig på att även jag hålls med sådant trams kan sluta läsa nu.

Jag stötte ihop med en gammal, gammal, gammal kärlek häromdagen. En kille som jag var så kär i att det nästan var enbart smärtsamt, som jag var så kär i att jag nästan gick sönder inombords. En kille som vid sin blotta uppenbarelse nästan fick mig att svimma. En kille som jag skulle ha sålt min familj för om jag presenterats valet. En sån kille som med lätthet hoppade mellan mig och två av mina bästa vänner. Som sa till oss alla att de två som inte var närvarande inte precis var något att hänga i julgranen och som en timme efter att han sagt detta till tjej 1 åkte hem till tjej 3 och hånglade med henne och när detta var klart så åkte han vidare till tjej 2 och "sov" över där. Mm. En såndär kille som liksom lekte lite med alla flickorna och tyckte att han själv var Guds gåva till flickorna och som på något jävligt outgrundligt vis fick alla flickorna att hålla med trots att alla inblandade mådde asdåligt och bara ville dö. En sån. Ni vet alla vilken typ jag menar. Honom stötte jag i alla fall ihop med för ett tag sedan och jag blev så jävla glad (JA!!!) över att se att han numera är både lönnfet och hårlös och dessutom såg jävligt gammal ut! HA!!! Själv är man ju lika färsk som en nyskuren tulpan! DÄR FICK DU, hade jag lust att säga men det gjorde jag inte såklart.

Yes we are!



Och igår lade jag fram min B-uppsats. Något förvånande att man under seminariet fick veta huruvida man var godkänd eller inte. Alltså, man fick bli opponerad på, försvara, höra styrkor och svagheter från seminarieledaren och sen fick man veta om man var godkänd eller ej. Förlåt mig men känns inte det väl barbariskt? Borde det inte vara så att man inte får lägga fram om man inte skrivit en godkänd uppsats? Att handledaren avgör om det är godkänt eller ej?

Nu blev jag ju godkänd men det var en i min grupp som inte blev det och då har denne suttit med hela dagen och efter 6 timmars seminarie så bara "Du är inte godkänd". Fy fan.

Nåväl. Nästa vecka börjar Statsvetenskap 3. Wuhuu.

varför det inte finns en "Liv Strömquist-dag" eller någon annan form av hyllning till Liv? Jag förstår verkligen inte varför det inte kommer människor i långa rader och köar för att få kyssa hennes fötter och varför inte 14 manliga oskulder färdas i tusen och 3 nätter med helig olja som de sedan under högtidliga former masserar in i hennes hud.

JAG ÄLSKAR LIV!!!

Ja till Liv helt enkelt.

Alla måste läsa henne. Köp alla hennes seriealbum och gör det NU!

 

 

Linda Skugge skriver i Expressen och deltar i debatten kring "Kulturvänstern"... Hon skriver: "Jag har aldrig haft tid att vara vänster för jag har haft fullt upp med att försörja mig och en stor familj (det är ju bara såna med män som försörjer dem eller de som kommer från gåslevervänstern som har tid för det där vänsterblajet)"

Japp, där hörde ni. Jag är försörjd och/eller är gåslevervänster. Höhö, fram med skumpan för nu ska jag (undersköterskan) och min man (städaren som försörjer mig) tametusan skåla för...eh...nåt. SKÅL!!!

Känns det inte lite som att det är de som vill slippa ta ansvar för sina medmänniskor eller som vill ha en ursäkt för att bara bry sig om sig själva som gräver som allra mest djup i det libertarianska biblioteket?

Igår var jag på stan med min mor och Anders. De gav mig en dag av shopping i födelsedagspresent. Underbart på så många vis! Det inköp som jag är mest glad för är dessa (jag är såklart glad över allt jag fick, men en favorit måste ändå koras):

 

<3

 

Tutan på vår bil har pajat, bilverkstaden vill ha 2500kr för att byta. På Biltema kostar signalhorn låg + hög 180kr tillsammans. Om man då byter själv så blir det genast mycket bättre för plånboken. Frågan är då hur svårt det är. Jag vill tro att jag kan klara ut det men jag har ju aldrig "mekat" med bilar så det är ju som outforskat område och dessutom har jag inget tålamod whatsoever när det gäller något överhuvudtaget. Men liksom, de ser lättmonterade ut på bilden på biltema.se. Så egentligen: HUR SVÅRT KAN DET VARA?

Jag fick lite pengar från svärmor när jag fyllde, dessa saker har jag beställt för dem:

 

Liv Strömquist är helt enkelt en av de bästa!!!

 

 

Jag gillar Sveland också.

 

 

Jag ÄLSKAR Voors, hon är alldeles fantastisk. Har man inte läst henne har man verkligen missat något!

 

 

Har jag velat läsa länge...

 

 

Jag gillade låten "Pianoman" så mycket att jag känner att det kan vara värt att lyssna på resten av skivan.

 

Uppsatsmässigt då? Jo, jag har varit färdig sen kanske 21-22 december och har sedan dess väntat på deadline som är 9/1. Man kan säga att jag har och haft jullov fast att det inte finns på den här nivån 18 - 20 januari har vi uppsatsseminarier och efter helgen som är precis efter startar nästa termin, 23 januari. Jag ska läsa Statsvetenskap 3. Gulp. Med C-uppsats och allt.

Jaha, så var man ett helt år äldre. 33. Dagen har förlöpt med tårta, blommor och presenter och nu sitter jag här och känner mig lite sorgsen. Det är märkligt. Förr brukade jag se på det här med födelsedagar med lite mer sval blick men numera så märker jag att jag mer och mer gillar att fylla år. Att bli firad. Alla ler åt mig, kramar mig och ger mig presenter och jag känner mig verkligen mycket älskad och jag blir jätteglad åt allt. Till och med rabattkoden från Discshop på 50kr gjorde mig jätteglad. Och fraktfritt-grattiset från Cdon. Det var fint av dem tyckte jag. Men nu är det över för i år och saker återgår till det normala imorgon med tvättider, inköpslistor och matlagning. Jag såg så sorgsen ut förut när Jim gick och lade sig att han lovade att vi kunde fira lite till imorgon. Bra. Det finns ju tårta kvar och allt...

"fokuset på sex i Pattaya är en del av den thailändska kulturen och att den inhemska marknaden, där thailändska män köper sex av thailändska kvinnor"

Jahaaaaa, del av KULTUREN (!!!), jamen DÅSÅ!

"Sex med barn är olagligt i Thailand, och ger längsta möjliga fängelsestraff, står det på första ordningspunkten på det hotell vi checkar in på. Först på andra plats kommer det sedvanliga ´rökning är förbjuden´"

Det känns jävligt obehagligt att det finns platser där människor köper barn att ha sex med så frekvent att ortens hotell måste ha skyltar som talar om att det är olagligt att göra så...att de måste påpeka detta på en skylt och att de måste påminna om detta i högre grad än om att rökning inomhus är förbjudet!!!

Hela artikeln finns att läsa HÄR.

Nu är de här. Artiklarna om vinterkräk. Och jag ser dem och läser dem alla. Och sen har jag ångest dygnet runt till mitten av april. Minsta lilla tecken på magont hos någon familjemedlem slutar i timslånga ångestattacker hos mig och förhör av barn.

Varför fungerar jag såhääääär? Jag känner inte till någon annan som reagerar så som jag gör på detta. Fan.

Och förresten, hur fungerar kognitiv beteendeterapi på något som det här? Blir jag och familjen utsatta för magsjukevirus så att vi blir sjuka och jag...dör?

häromdagen. Läs här.

Annars då? Jo, jag skriver uppsats (pust, stånk, stön), har fått tillbaka omtentan (VG, tack så mycket), har fått tillbaka hemtenta och miniuppsats (VG och VG igen *skryt, skryt*) och äter som vanligt.  (Mmmm).

Har just insett att jag faktiskt måste SKRIVA b-uppsatsen.

Jag måste producera något.

Herre.Gud.


Och så måste jag bara säga. Läs Liv Strömquist! Hon är så oerhört bra! Jag blir alldeles lycklig när jag läser henne. Och så är hon ju statsvetare också (som jag förhoppningsvis kommer kunna kalla mig senare i livet) så bara en sån sak!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Ur Prins Charles känsla som du bla. kan köpa HÄR)

vilken fantastiskt bra jämförelse du kom med nu senast!!!

Corren frågar:

"Finns det någon risk att de privata vårdbolagens vinstkrav går ut över verksamheten?

- De som tillverkar det här bordet, ska inte de få tjäna pengar? Eller den här stolen, ska inte de få tjäna pengar? säger Jan Willy Andersson."

 

Ja, herregud, det är så sant, så sant. Ett bord eller en stol och en sjuk pensionär är verkligen jämförbara!

i DN-debatt idag!

Hade just en diskussion om detta på ett seminarie igår. Det märkliga är att vi som jobbar i vård och omsorg mycket sällan anses ha giltiga argument eller åsikter om ju driften av/förhållanden i vård och omsorg. De som anses ha något giltigt att komma med är borgerliga politiker och nationalekonomer...

klockan 08:00 ska jag göra något mycket spännande! Jag ska skriva omtenta! Wuhuu!

Jag hade ju förstås det här fastslaget innan jag fick beskedet så det var som inget direkt överraskande.

Dumt var det dock. Jag hoppade över att läsa en hel bok på grund av tidsbrist och ja, det kom självklart en tentafråga på det.

Tentan bestod av 3 essäfrågor. Varje fråga kunde ge max 4 poäng. För att bli godkänd var man tvunen att få 6 poäng. Jag svarade på 2 av 3 frågor och jag fick 5 poäng. Störigt? Yes!

Nåväl, vem behöver fritid? Inte jag tydligen.

Heh.