Jenny

"Jag har alltid bar överkropp. När jag är hemma alltså, och även när jag har gäster, så det blir det i tv också, säger han."

Hahaha, jag älskar det här!

Hur ofta går folk omkring i bar överkropp när man kommer hem till dem liksom. Gotta love it!

Tiger. Den där jävla Tiger! Först och främst, har vi inte alltid anat att det bor en slusk bakom det där påklistrade stora tiger-grinet? Åtminstone jag har alltid haft väldigt svårt att acceptera att han skulle vara sådär Britneyoskyldig som de hela tiden velat påskina... Nu har han tydligen åkt hem från det där behandlingshemmet för sexmissbrukare. Sexmissbrukare?! Please. Stoppa in kuken i brallorna och ta ansvar för dina handlingar!!! Jag tycker det ropas sexmissbruk lite till mans numera. Ingen är otrogen, alla sexmissbrukar! Pfft.

Eminem. Oh. My. God. Vafan är det här för Skäggetorpsromans? LET GO! Nu ska de tydligen skaffa ett barn till som de kan leka dragkamp med.

Slash goes solo! Som jag väntat på det! Underbart. Jag blir lite pirrig bara jag tänker på det... Pirr. Det är synd på en sån talang att bara låta den lägereldsspela liksom. Nej, bra där. Jag måste säga att jag blev oerhört besviken när jag hörde den där låten han är med på på Rihannas skiva. Lite bakgrundsgitarr. Inte ett solo så långt örat hörde. Väldigt dåligt. Väldigt slarvigt even. Nej, det här blir nog rätt bra.

Gudrun. Ja, jag älskar henne. Och hennes rump-chock var...lovely!

Faddes fejs goes bad. Mm, botox är ett gift vet ni. Man blir ful när man använder det. Man ser grotesk ut. Fadde är inget undantag.

Angelina och Brad Pitt skrattar ihop. De. skrattar. Har alla människor blivit precis rabiata? Varför, varför, varför är det såhär? Jovisst, jag kommenterar artikeln men please, jag köper inte tidningen för nöjesbilagan om jag nu skulle köpa den. Jag tror världen klarar sig jättebra utan att veta när "Brangelina" skrattar eller fiser eller gråter eller slåss eller äter.

Eva Sternberg. Det här är väldigt dåligt. Jag mår verkligen mycket illa när jag läser dylika åsikter om det som borde kallas könsmobbing. Det är fruktansvärt att det finns så många kvinnor och män som sprider den här sortens skit omkring sig. Jag känner dessutom att det är så synd när kvinnor tycker såhär. När kvinnor står bakom den här sortens uttalanden eller åsikter. Det är värst. För de borde veta bättre. Eller åtminstone ha en annan insikt. Varför är det ingen som klagar när en soon-to-be-pappa tar ett Vd-jobb eller en eu-post eller ett statsministerskap? Varför är det bara en som blir ansvarig förälder när ett barn föds? Så är det iallafall och sen står det tusen och åter tusen och tycker det är förskräckligt när dessa män som inte tagit sin del av föräldraskapet inte heller har samma rätt till sina barn när frun vill skiljas. Varför vill män ha det på det här viset? Och varför vill kvinnor det?
Läs även Terri Eriksson ang detta.

Har nu hämtat ut biljetterna till Thåström, the happiness!

Sen har jag länge velat i huruvida jag ska prova årstiderna. Alltså, årstiderna är ett företag som kör ut olika "lådor" med ekologisk frukt och grönsaker och andra basvaror. Man kan välja att abonnera eller handla enstaka gånger. Jag har nu beställt en stor fruktlåda och en baslåda som kommer att levereras till oss på torsdag. Det kostar såklart lite extra när det är ekologiskt men jag gillar affärsidén väldigt mycket. Och är man inte en jättefamilj som gör av med massor kanske man kan dela med någon annan. Jag tror att de tar runt 35kr för att leverera en låda och det är ett styckpris så det blir per låda. Sen kan man välja faktura vilket jag tycker är att föredra men då tror jag det tillkommer en liten fakturakostnad. Jag är hur som väldigt spänd!

Här kan ni själva kolla och kanske beställa.

Det sprider sig i familjen. Giftet. Jag tvingade barnen (9½ och 11 år) att titta på åtminstone första avsnittet i säsong 1 av Buffy igår. Jag bara : Jag loooovar att ni kommer gilla det!" De bara *roll eyes*.

Men de kom, de tittade, de älskade. Jag visste väl det.

Det är ju såhär; det finns inga förebilder för unga tjejer. Inga alls. Det är väldigt synd att de tjejer som syns och man ser är de med störst bröst och minst hjärna (åtminstone den man får ta del av). Därför är det en väldigt stor upplevelse när det kommer en tjej som tar plats, är tuff och är den jävla utvalda! Man känner sig speciell då, som tjej. Jag kan minnas att det kändes lite så när jag var i 9årsåldern och läste Kitty men jag menar...hallå? De flesta andra böcker i genren "Flickböcker" behandlar enbart känslor. Mobmentalitet mot andra tjejer och djup olycka när man är olyckligt kär. Sen är det inget mer.

Killar däremot har massor med sådana förebilder eller hjältar. Batman, Superman, Fantomen, Spiderman, Flash, Hulken osv, osv i all oändlighet. Så för killar/män är det inte särskilt stort när man påtalar en sånhär sak. De har inte tänkt på det. Inte jag heller alltid.
Så kommer Buffy och är den utvalde. Hon är tuff och hon är den enda blonda tjejen som inte dör inom 5 minuter i vampyrserien/filmen. Tack Joss Whedon liksom. Hon blir en jättestor symbol för det här och det som hände igår när mina flickor såg de 3 första avsnitten, och vad som gjorde mig så gad, var kommentaren:

- Oh! Vad TUFF hon är!!!

Och så deras lyckliga ansiktsuttryck då.... Snyft.

Börjar bli färdig med min sleeve nu. Var hos Nypa igår och har en tid kvar. 30 mars 14:00 - 17:00 ska vi göra bakgrund och sen är jag klar! Yay! Har spenderat jävligt många timmar där nu. Runt 18 timmar och runt 16000:- kommer det sluta på.

 

Just nu ser armen ut såhär, men jag ska strax duscha av den och smörja in den. Kommer kännas mycket lustigt när jag inte har några tider hos Nypa mer. Det har ju varit regelbunden smärta sedan september. Har funderingar på den andra armen, en sleeve till. Men jag tror att det blir black & grey där. Edith piaf, rosor osv. Men det får bli en senare fråga. Jag vill ju ha Rosie the Riveter någonstans också. Revbenen kanske? Men  the pain på revbenen. Aj! Får mogna något eller några år tror jag.

 

 

för sina handlingar snart? Det här "Boys will be boys"-tänket är ju tusen år äldre än jag! Det är så otroligt tröttsamt att flickorna ska behöva ta ansvar för vad pojkarna gör mot dem. Unga som gamla.

Är det i skolan och flickorna blir knuffade på, sparkade på, retade eller even worse, tafsade på så är det deras eget fel - vad har de för kläder, åsikter, religion? "Du får stå ut, pojkar är sådana!" Eller "Han är kär i dig!" Allvarligt talat, den dagen en man visar sin kärlek med knytnävslag så har vi ju en kvinnomisshandlare i våra händer. När börjar det gälla? Vid 18?

I vuxen ålder har man provocerat fram våld mot sig genom sin klädsel eller genom sitt sätt att vara. Man får inte vara "sexig" (vad nu det innebär) och man får inte vara "uppkäftig". Är man det första blir man våldtagen och får skylla sig själv är man det andra kanske man får en smäll men då har man förtjänat det för att man är så uppkäftig.

Idioti. Vad är det här för värld och vad är vi för sorts vuxna om vi inte kan ändra på sådana här attityder? Låt pojkarna ta ansvar för sina egna handlingar! Det är inte flickornas fel!!!


(Jo, självklart mobbar även flickor. That's a given)

And on another note...

Det blir Thåström nästa fredag!!! Biljetterna är bokade och ska hämtas ut. Bäst för Jim att han inte gör som han gjorde när jag bokat Winnerbäckbiljetter. Kom på samma dag att han "Inte orkade". Bara ett par timmar innan konserten. Fick som tur var med mig Ellinor den gången. Kankse är bäst du inte bokar in nåt då heller Ellinor, man kan aldrig riktigt veta.

Enligt aftonbladet idag så får nästan alla svenska skolor underkänt av skolinspektionen när det kommer till att arbeta aktivt och framgångsrikt mot mobbing. Detta förvånar inte mig. Det har varit ett problem i många, många år och ingen direkt förbättring har kunnat utrönas. Det har snarare blivit sämre vad jag förstått.
Detta förvånar mig heller inte ett dugg, vuxna människor som jobbar i skolan måste lära sig att säga ifrån! Jag tycker det verkar som att de inte kan det idag.

Elever ser inte lärare som auktoritära idag, det gör precis som de vill. Lärare borde ha mer power att ta tag i saker utan att vara rädda för att de ska bli efterverkningar i form av föräldrastorm som inte har någon verklighetsförankning. Barn behöver lära sig hyfs. Hörde häromdagen om en elev i en skola som fått frågan från en lärare om vilken som var hans nästa lektion, eleven svarade: Skit i det du. Och gick därifrån. Alltså, det kanske inte är särskilt hårda ord men man säger inte så. Man beter sig och det vet inte dagens elever. Det finns fler exempel på detta. Bla att elever som blir mobbade blir tvugna att byta skola! De blir tvungna att byta skola inte mobbarna. Detta är helt absurt. Lärarna som jobbar idag är av en rädhågsen sort, de behöver lite råg i ryggen, stöd uppifrån. Det är ok att säga ifrån, ni skall säga ifrån. Detta hör till i vallandet av ungdomar. Kvarsittning, avstängning, beslagtagande av mobiltelefoner eller MP3-spelare ska vara saker som ingår i rektorns och lärarnas befogenheter. Men med befogenheter kommer ansvar, man kan inte vända ryggen till längre. Man måste bli tuff och tamefan sätta ned sin fot!

Det andra jag tänker på som kanske är en följd av att inte ha stöd från högre ort är att lärare inte verkar vilja se de problem som finns i skolan. Man orkar inte ta tag i elake Benny och hans stora käft liksom. I min skola var det så när jag var yngre och jag kan inte tänka mig att det har blivit bättre.

Det här med mobbing är inget som sker i det fördolda, alla vet om det. Elever och lärare. Alla vet. Ingen gör något. Elever är förvirrade och vet inte om de ska göra något eller om det är vuxna som ska ta tag i saker och lärarna är alldeles för veka för att ta tag i saker. För fan vakna nu!

att alliansens sjukförsäkringspolitik bara går obemärkt förbi. Eller att människor faktiskt går med på detta. Hur kan man tycka att det är ok att människor i långt framskriden cancer ska arbeta helst heltid? Läser Lisa Magnussons krönika och bara känner att jag vill ligga ner på golvet och skrika som en 2åring.

Kolla här:

"Murat har förbrukat sina dagar med förlängd sjukpenning. Han har genomgått flera operationer i halsen och vårdas nu hemma genom sjukhusansluten hemsjukvård. Han kan inte svälja än utan all näring går via en sond direkt till magen. En sjuksköterska måste vidga matstrupen två gånger per dag. Vårdinsatsen tar cirka 30 minuter per tillfälle, morgon och kväll. Om det inte tillstöter ytterligare komplikationer beräknas att Murat ska kunna börja svälja igen om 3–6 månader. Murat får inte sjukvård under större delen av dagen och han bedöms inte bli försämrad i sin sjukdom om han deltar i en individuellt anpassad arbetslivsintroduktion. Murat har därför inte rätt till förlängd sjukpenning." (moderaternas egen text)

 

Han har INTE rätt till sjukpenning. INTE.

 

Var tog medmänskligheten vägen? Var tog solidariteten vägen? Vi måste ta hand om alla människor som behöver det. Jag skulle gladeligen betala ur egen ficka om jag tjänade mer än jag gör idag (utöver skatten alltså).

 

Alliansen påstod i debatten igår att genom skattesänkningar har den genomsnittliga sjuksköterskan fått 1700kr mer i månaden. Nu är jag inte sjuksköterska utan undersköterska och tjänar kanske en 500kr mindre än en ssk, jag har då inte märkt någon större förändring. Jag har dock märkt en annan förändring, nämligen en till det sämre (mindre personal på arbetet, hot om uppsägninger, folk har fått gå ned i tid osv osv mitt jobb hänger på en jävligt lös tråd kan jag säga). Men alla försämringar som skett under alliansens mandatperiod vill de inte kännas vid. De har minsann inte gjort något som kan vara fel eller som kan vara en försämring. De har inte, det är finanskrisen. Sandlåderetorik alltså. Den de beskyller oppositionen för att anända sig av.

 

Även jag vill och tycker att människor ska jobba när de kan. Jag tycker att man ska undvika bidrag i det längsta. Blir man tvungen att ta emot socialbidrag ska det vara en temporär lösning. Blir man arbetslös ska man på alla tänkbara vis försöka få ett nytt jobb. Så långt allt väl. Blir man däremot sjuk i cancer eller om man drabbas av någon annan sjukdom så ska man inte tvingas arbeta om man inte ens klarar av att äta själv!

 

Moderaternas uppfattning av vad det är som är krävande eller omfattande vård är hur lång tid det tar att utföra insatserna enligt Lisa Magnussons körnika. Om det vore så, att man räknades som icke sjuk resten av tiden efter att man fått cellgifter i ca 1-2 timmar, att man då räknas som arbetsför, då är det inte många som kan anses vara sjuka. Inte ens om man ligger på sin dödsbädd kan man anses vara sjuk, det tar inga tider att ge lite morfin och att byta en blöja nämligen. Resten av tiden kan han/hon arbeta. Ta ett tag med spaden innan du själv ska begravas i gropen liksom. HUGG I NU DÅ!

 

Jag kan inte låtabli att se arbetsläger framför mig när jag tänker på det här. Typ koncentrationslägrena under WW2. Det tillsammans med Maud Olofssons överlägsna flin får mig att sakta men säkert vilja lägga mig under en stor filt, knipa ögonen och be om att mardrömmen ska ta slut, att morgonen snart ska komma och Mona snällt ska knacka mig på axeln och säga "Det var bara en mardröm, jag är här nu!"

Det har visst blivit ganska många nonsensinlägg på senare tid. Jag ska försöka komma igen och skriva något "bra". Har precis läst SCUM Manifesto så jag kanske har något att säga om den vid tillfälle.
Det finns faktiskt endel poänger i det hon skrev även om jag förstår att det inte kan vara så jävla spexigt att vara på the receiving end (dvs vara man) om man läser den. Jag skrattade dock en hel del även fast man kanske inte får.

 

Ikväll blir detmera Buffy. Jim och jag har startat någon sorts maraton och har hittills sett...första säsongen och är inne på slutet av andra. Jag säger bara...WHY ANGEL, WHY?

Jim har inte gjort något annat än tjatat om Mena Suvari de senaste dagarna (inte så särskilt överdrivet uttryck för att komma från mig. Rätt nära sanningen men ändå ganska långt ifrån). Kanske är det för att han är sjuk och ynklig och vill bli klappad på av en söt flicka med sex i blicken? Vad vet jag, jag är ju bara frugan. Hur som helst så vill jag bara säga såhär:

Få regissörer får mig att känna sådan enorm lust till film som just Tarantino med sina många fantastiska verk. Idag har jag haft ett enormt sug efter Death Proof och har suttit och läst lite på filmtipset.se om denna. Läst kommentarer och känt att det måste vara något fel på människor som inte älskar Tarantino men påstår sig älska film. Death Proof har fler fördelar än bara kvickheten och dialogen. Den känns skönt feministisk och det är kvinnorna som gör filmen. Även om Kurt Russel såklart är rätt briljant så är det fortfarande en kvinnornas film. Hämnden är som alltid ljuv och den absolut bästa slutscenen som någonsin filmats finns med i den. Det finns mycket att säga om den och om jag hade haft tid så skulle jag säga mer. Jag älskar den här filmen och tillsammans med Planet Terror är dessa nästan mina absoluta favoritfilmer of all time.

 

 

Flashback. När jag var ett litet barn bodde jag med min pappa och vilken styvmamma i ordningen det månde vara. Hur som helst så hade jag ingen kontakt med min mor under de tidiga åren. Det fanns en kille i min klass som tyckte det här var mycket bra eftersom han då fick tillfälle att retas. Tommy hette han. Han retades mycket. Mest med mig. En dag på skolgården sa han i alla fall till mig att min mamma nog var kines. Jag drabbades av en stor sorg. Grät och tyckte att tommy var så jävla dum.

Heh.

Själv gick jag ju runt och fantiserade om att hon var indian. Och att hon snart skule komma och rädda mig på sin stora fina häst. Det gjorde hon nu inte men det hindrade inte mig från att tala om detta för alla mina kompisar. Att mamma var indian var det finaste jag kunde komma på då. Hur fan kunde då Tommy komma och säga att min mamma var kines? Jag tyckte han var mycket elak. Dumma Tommy.

Nu sover vi tycker jag. God natt!

det är Slash som spelar gitarr i början av låten (som jag pratade om i förra inlägget)? Vet att han gör det på andra låtar på skivan men... Jag älskar Slash iaf. Jag skulle lätt ligga.

Ah, fast jag är ju gift då... Hrm. Men det gör ingenting för han skulle ligga med:

Igår när jag handlade kan jag med stolthet meddela att jag hade vanliga kläder på mig i affären! Jag hade t.o.m smink. Ah, nothing is to good for Maxi.

På jobbet i lördags hände det dessutom något utöver det vanliga. Något som jag inte vet om jag ska erkänna för någon annan än the hubby. Jag stod i ett rum på jobbet och höll på och fixa med en boendes mediciner. Bortvänd från tvn märker jag bara hur fel nåt är. Det är något som är så oerhört sorgligt. Ville bara lägga mig ner och gråta. Skavlan. Och en låt. En låt jag aldrig hört med en röst jag inte kände igen. När jag vände mig såg jag till min förskräckelse att det var Rihanna. My God. Since when lyssnar jag på populär...eh...pop? Men faktiskt så var hon rätt duktig live. Har kollat in låten i efterhand på svt play och jo, jag tjuter...av ingen som helst anledning för textmässigt så är det mediokert, låten i sig är inte särskilt bra men det är NÅGOT med melodin? Jag vet inte. Jag är kanske skadad?

Tjockholmen då. Jag vill bara klargöra innan jag beklagar mig att jag vet att jag inte är tjock. Så. Då går vi vidare.
Jag måste försöka stanna i vikt. Kanske tappa nåt kilo eller två. Sen jag började äta kött igen har jag lagt på mig närmare 5 kilo. Och det är då alltså bara någon månad. Tänk er vad som händer om jag fortsätter i samma takt! Lord have mercy! Så jag har tänkt såhär; jag får inte äta lika stora portioner som Jim. Och jag får sluta äta 15 mackor på natten? Yes? För träning är ju som ni vet helt otänkbart.

Nu lämnar vi det där tråkiga ämnet och går raskt vidare till detta: Jag fick en present igår! Jag älskar presenter. Men den här gav jag mig själv nästan. Dottern har fått en ny tröja av någon som hon aldrig använt så jag tyckte lite sådär att ska du inte använda den så kan väl jag få den? Hon höll med. Fin va? Strl 134/140 men den var lång som själva livet så det gick bra.

 

 

I förra veckan beställde jag en bok som jag försökt få tag i perioder eftersom jag har hört så mycket bra om den. Dean R Koontz är så förbaskat ojämn så man vet aldrig riktigt vad som är bra och vad som är ren skit. Jag har läst Psykopaten och den älskade jag (sen har jag läst ett par som bara var...kräkframkallande). Nåväl, jag har hört att Väktare ska vara den bästa han skrivit och så hittade jag den på antikvariat.net och beställde. Idag fick jag ett mail från försäljaren. Han bara "Jag hittar inte boken, den måste vara såld redan. Förlåt." Hehe. Det är visst inte meningen att jag ska läsa den där...

Jaha, mer kaffe och i natt jobbar vi.

har vi här. Det känns alltid som om jag befinner mig i nån sorts bubbla när jag jobbar och alla andra är lediga. Jag sover ju hela dagen och sen åker jag tillbaka till jobbet. Nästa vecka har jag lovat att gå in för en kollega måndag natt men sen är jag ledig i...8 nätter.

Sen har jag en återkommande våt dröm. Thåström. THÅSTRÖM! Vill, vill, vill gå när han är här i februari men självklart jobbar jag den helgen. Ser att det fortfarande finns biljetter dock så kanske ska lägga in om komp när jag jobbar inatt? Jag tänker på det hela tiden, särskilt när jag sitter i bilen påväg till the arbete. Åh Thåström tänker jag och så lyssnar jag på Keops Pyramid.